MIDSOMMARDAGEN 2016.

Checkade ut från jobb kl 16:00 på lördagen och tog helg. Lördagkväll spenderades med fina människor på viskansparken.
 
 
Kvällen kunde inte bli bättre. 
 
 

- VARIT SJUK.

Har legat med feber i 5 dygn, fruktansvärd huvudvärk, illamående, kräkningar & yrsel. 
Hann med ett besök på akuten och ett annat på vårdcentralen, det har varit en del funderingar kring vad som kan ha orsakat huvudvärken. Varken ipren, alvedon eller voltaren hjälpte så har fått ätit morfintabletter och nu mår jag bättre även om jag fortfarande får en kommande bultande huvudvärk vid vissa aktiviteter.
 
Men nu ska vi inte klaga mera, det är midsommar och jag har hunnit jobba två nätter denna vecka. Imorgon kör jag ett dagpass på Gulf innan det blir lite festligheter med vänner!

 

- ATT KOMMA TILLBAKA TILL LIVET.

Hej på er! 
 
Nu är det återigen dags att jag får skriva av mig lite, med detta inlägg vill jag bara berätta att jag idag kan skratta och känna lycka. Jag har nu tagit några steg framåt i livet.
Som de flesta av er redan vet då på grund av mitt tidigare blogginlägg att jag har inte mått tipp topp. Att jag har varit nära på att ge upp om livet. Idag är jag glad över att det aldrig hände trots att jag har legat där på tågspåret och varit förbannad över att det inte kom något jävla tåg. Det var en riktigt dum impulsivgrej som jag fick för mig en kväll efter en fest. Jag brukar tänka på: tänk om det faktiskt skulle ha kommit ett tåg..
 När jag var som djupast nere på botten blev jag medlem i vita arkivet och där dokumenterade jag hur min begravning skulle vara, jag ville ha den så simpel som möjligt så familjen slapp stöka på med det. 
 
Nu har jag gått på medicin i några veckor men har beslutat för att sluta med den, då den gav mig biverkningar som trötthet. Det har varit väldigt mycket problem med min sömn, ibland kunde jag ligga och sova hela dagen vilket såklart resulterade i sömnlösa nätter. Det är farligt det där med sömnlösa nätter för det är så mycket tankar som man hinner grubbla och fundera över. Andra nätter har jag sovit jättebra men fortfarande känt mig som en zombie dagen efter. Sakta men säkert känner jag en bättring, jag har inte längre lika djupa tankar och definitivt inte lika ofta som jag hade förut. 
 
De problemen som satt mig som hårdast i själen & i hjärtat är nu lösta, och ni skulle bara veta pusten utav luft jag kunde göra och ni skulle ha känt hur tung stenen var som lossnade ifrån min kropp. Det var då allting började ljusna och jag insåg själv att även jag kommer kunna ha en framtid. 
 
Även fast jag ännu inte är hel så är jag inte heller lika trasig som jag var för ett tag sedan. Jag har börjat tycka om livet och ser positiva framgångar. Jag är kanske inte samma glada Johanna som jag var innan allting bröt ut men jag hoppas hon tinar fram så småningom, jag har inte bråttom och det får ta den tid det tar.
 
Jag kan med handen på hjärtat säga att vore det inte för min otroligt underbara familj och de vänner som har funnits med och stöttat mig. De som har orkat med mig när jag bara ställt till med problem. Ni ska veta att utan er vid min sida så hade jag inte suttit här idag och tagit mina andetag som jag gör just nu. Jag hade nog inte heller träffat det nya tillskottet i familjen, min lillasyster.
Jag hade inte heller fått känt stoltheten över min fina lillebror som äntligen också tagit studenten.
 
Så ett hjärteligt tack för att ni inte gav upp om mig, att ni stod kvar och sa att allting kommer lösa sig.
 
Idag kan jag släppa på mina känslor när det blir för mycket, jag kan äntligen gråta och det kommer riktiga tårar. 
Jag har mycket kvar att läka, men nu behöver ingen vara orolig över mig. 
 
Jag kommer stå med mina fötter på jorden, jag ska ingenstans.
 
 
 
 

RSS 2.0