det finns faktiskt dagar då jag vill bara lägga mig ner och inte finnas, man orkar inte hur mycket som helst.

jag tycker jag kämpar och kämpar men får aldrig något bra tillbaks. blir så less på livet, kommer gruva mig hela jullovet för den där praktiken. jag fick en bra avdelning att vara på, men boendet! det är det som förstör allting, usch det här är inge roligt men jag antar att man får göra det bästa av saken även fast det inte går. jag kommer inte känna mig hemma under hela 5 veckors tid, kommer vara vilsen i själen. jag som alltid har varit så hemmakär. och nu ska man vara någonstans där man varken vill vara eller trivs. kommer vara så slut efter 5 veckors praktik, det kommer inte kunna gå att prata med mig. det enda positiva med allt det här är att jag kommer att åka hem så fort jag får chansen, har jag en dag ledig så åker jag hem över dan. ska fan kliva upp tidigt och ta det tidigaste tåget hem sen ta det senaste tåget som går tillbaks. jag vill inte, jag vill inte. jag känner mig själv och jag vet att jag kommer grina mig själv till sömns på praktiken. visst, tyck att jag är töntig.

 

varför kunde inte livet vara lätt? jag är glad över att min mage inte besvärar mig mer för då hade det rent ut sagt varit ett helvete. men det dröjer nog inte länge förren jag är där igen.